...så hon lägger handflatan mot dörren bakom sej. klockan är nollfemtjugotre och varken nattlinnet eller solen värmer. inte än. med nyvakna ögon verkar allt vara vitt med suddiga konturer. hon lägger andra handflatan mot dörren och lutar sej bakåt. blundar. väntar. när hon åter öppnar ögonen ser hon det gröna fuktiga gräset, den blå himlen och det vita ljuset som snart ska värma hela dagen. inne i huset är det förtfarande högljutt. osämjan. kriget. en liten stund står hon kvar. och en lite stund står hon kvar. en liten stund. sen ska hon tassa iväg över gräsmattan...