sockerduvan
alla nyanser av grön
från vinterbjörkarnas klena grenar
tränger jag fram
som väckande glädjetårar

omsluter knopparna
innan de spränger ut
den unga färglystern

lite senare är det jag
som retar tårna
i din första fotnakenhet

väller fram
under syrendoften
i ljumkvällens kysskur

och när du stirrat dej mätt
på kärleksrött
finns jag där som komplement

bakom dina vilande ögonlock



det är därför jag tycker så mycket om
att vara det varma gröna
i din närliga yllekoft