...jag gör det hela tiden, så ofta jag kan. på golvet, i soffan, i sängen badkaret diskbaljan, på väg till jobbet, lunchen, på väg hem igen. igen igen igen. enkla toner. enkel text. men de fyller mej inifrån och ut. ruskar om. värmer. kokar. antar att det är ett substitut. för allt det där jag inte kan. inte än. så tonerna ersätter. fyller ut. bevisar att det är jag själv som gör min egen lycka. att det kommer inifrån. (men även små klick klang klingade röster hjäper till förståss, såna som kommer som sms. till exempel. glädjespridare från norr. till exempel.) och så den där låten som går på repeat i mina öron, lagar fixar och trixar in lite hopp och värme i mina kroppsdelar. för det är såhär: jag hittar inte Glad.  fröken framtid ruskar på huvudet för orken är också på villovägar. förnuftet klappar mej på huvudet och säger lugn bara lugn det kommer. på jobbet frågar de var den Leende Maria är. och vad ska jag svara. jag hittar henne inte heller. leo har frisknat till och kämpar på  med mej men jag är svår. halkar undan hela tiden. vacker man har jag blivit lite För van vid och fnäser och fnuser i luren så jag Undviker ämnet. För van ställer alltid högre krav och fnäser och fnuser. jag vill inte fnäsa och fnusa. jag vill sprudla. hittar det väl snart. nånstans. nångång. hoppas snart. för nu var det För länge sen. så jag trycker på play igen. knyter ihop ansiktet och gömmer mej. tack alla musiker som gör tiden mera värdefull när man inte riktigt kan det själv...