klockan slår kylslaget
om undvikande tid och
huttrande står hon
utanför med en
önskan om sirlig
underhudskänsla
stelfrusna fingrars
vilja att röra värmen
hos äppelkinder och
ögons glitter
uppgiven-het i själen
men inte smältande nog
för omgivning som bara
minns tussilagons
ljussken i dikesren
från före avsked
och inomblommningen
vissnar när vädret slår
om till undfallande
kallprats tunga moln
0