...så när tiden, bilarna, cyklisterna, fåglarna, vinden och tankarna flimmrar förbi framför mina ögon och öronen gör allt för att hålla sej stängda fångas mitt medvetande: som en klarblå självklarhet spricker bilden upp. det stannar till. allt flimmrar fortfarande runtomkring men i en glasklar stilla lucka syns en figur som ler. hinner knappt bli glad förrän figuren cyklar vidare. jag tittar på ryggtavlan som önskar sej ha stannat kvar och sagt ett längre hej. jag vet det. jag såg det i det vingliga leendet. och ve mej som tänker såhär...
0