glasklart minns jag
ansiktet
våra armar
nästan hudnära
i alla fall för nära

jag tycker om
närheten i tystnaden
den ger mej
mycket mer än ord

han läser tidnigen
och andas
nära
jag sover
rävlikt nyfiket
med andra sinnen
vakna

jag minns ansiktet
glasklart

så pratar vi
det är dumt
jag kan inte det där

han önskar trevlig
resterande resa
jag snubblar
alldeles detsamma
men inte ens blickar möts

att minnas glasklart
verkar vara
det enda jag kan