...den lilla (stora) flickan är glad igen. på rätt sätt. Kapten Leo joddlar och skuttar och pekar på tranorna och hoppar och skuttar. som en pingvin. flickan är glad. Glad GLAD GLAD!! trygg och glad. som det ska va. hel och ren och fin igen. imorse när (det är inte anledningen till glädjen för det är nåt annat mer åt det verkliga hållet) hon skulle lämna soporna i den gröna soptunnan trillade vanten med ner. lite svårt att hålla i två soppåsar en mp3spelare matsäcksväska träningskort vantar och ett brev och sen lirka bort Bara soppåsarna. så hon fick ställa alla attiraljer på backen och sträcka sej ner i tunnan för att hämta upp den färgglada favoritvanten. men ju längre ner hon sträckte sej ju djupare ner låg den. längre och längre ner. där var inte speciellt fullt med sopor och de tycktes röra sej bortåt neråt. så klockan kvart över sex tisdag morgon befann sej hela flickan i soptunnan. tänka sej. och tänka sej så stort det var där. sånt är svårt att greppa sådär en halvtimme efter klockan ringt för brutal väckning. men det märkligaste var nog att där stod en liten tanig man och sorterade soporna. som hon precis släppt ner där. hm. nu stod de där och tittade på varandra. förvånade. nyvakna. frågande. var i hela världen gör du här? men det var inte värre än att de sa hej till varandra. hon hade sett honom i ögonvrån ett par gånger innan och han verkar känna igen henne med. men så är det ju  i såna här små byar. man vet om de flesta. så medan de stod där och tittade på varandra kom de överrens om att ta en kopp kaffe ihop. kändes lika bra att börja dagen så. flickan pratar sällan mycket men med den här lilla mannen kunde hon småtjattra lite om vad som helst. sånt man kallar kallprat. fast det var med innehåll. kanske inte själva pratet men det som fanns mellan pratet. liksom i luften runtomkring. han hade foton på sin familj och sitt bröllop som hon fick se och hon berättade om några baklängesvolter hon gjort i sitt liv och ja det gick åt ett par timmar.  men både hon och han behövde tjäna pengar och jobba så de sa hej så länge och skildes åt. flickan klättrade upp igen och borstade av sej. plockade upp mp3spelaren matsäcksväskan träningskortet båda vantarna brevet och traskade iväg till jobbet. det var första dan på länge länge som hon kom iväg i tid hemifrån. till och med så tidigt att hon hann säga godmorgon till sven som brukar cykla ikapp och förbi henne...