när låten tagit slut
förlorat sin kraft
och hjärtat är hopknycklat och bortkastat

jag kämpar och ler
och gör som de vill
men jag har för länge sen gett upp

han minns det jag sa
att han rätar ut (och det är sant)
men det var
en Upprättelse
som behövdes

sakta sakta känner jag det komma tillbaka
leo sitter i mungipan och applåderar
åt tillfälligheterna
lycklig igen
åt minsta lilla

jag har stängt av teven
förstår inte hur den har kunnat stå på
så länge

det kurrar i magen
jag pratar inte om våren
jag känner den
trots att det ösregnar

jag tar ett nytt blad
en färgpenna
och ritar ett rött färskt hjärta

äntligen

(läskigt, det har gått tretton veckor precis)