sockerduvan
Åter igen.
Mitt bland villovägarna,
 villodagarna
och viljavillorna
tog jag 
mitt forna liv,
ett djupt andetag
och gav mej iväg.

Möten i vänskap
och vänliga
ordalag.

Känner så väl igen.
Igen, igen och åter.
Återseende
som lyser
som stjärnor
förevigt 
alltid 
alltid.

Fartvinden hem
sprider
i hela ansiktet.

Värmen igen.

Jag stannar och ser
mot den stjärnan...

...så evigt glad att du finns!







 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress