Ally McRubank - poesiafton

ÖFF* arbetare från Svarvade Pinnar:
-Om jag var du...
(tänk er en släpig röst)
-...och bodde i Tråkholma...
(och konst(läs:måste verkligen tänka efter vad som egentligen ska sägas)-pauser)
-...så skulle jag bara dööö...
(dessutom ett par ögon som försöker att titta rakt fram)
-...kan vi inte umgås ikväll...
(försök till mycket vän röst)
-...så kan vi dööö tillsammans!
(?)

Till Allys stora förskräckelse så finns det inte längre kexmaskiner att köpa. De har uppfinnit en maskin som heter Domino! Så istället för kex får man inhandla små dominobrickor i varfri storlek. Själva maskinen har en typ pinnfräs som vobblar in hålet på jättelämpliga platser i trästyckena man vill foga ihop. Ally köper ändå iden och kan erkänna att den kanske är bättre än en kexmaskin, de sen nästan likadana ut men Ally tänker verkligen inte ha en sån i sängen för det skulle verka för obcent. Detta står Ally och funderar ut, läppjandes på en starköl i en monter på trä och teknik-mässan i Götelaborg. Många fina maskiner fanns det där och en liten handslipklots med dammsugarsug som Ally blev extra förtjust i. Men inte heller den får sova hos Ally.

Den senare kvällen var heelt fantastisk. Tänk er ett fint hus beläget vid havet och klipporna, färska räkor, glada män-niskor, eldröd solnedgång, vin, räkor, aioli och skockvis med komplimanger (visste ni att: skock betyder 60stycken) Bärnsten önskade sej ett poem inspirerat av kvällen (och flaggan skulle promt vara med). Så nu ligger det, poemet, under hans glasögon på hans hyvelmaskin och väntar på att nästa vecka ska starta:

så skrattar vi
i saltets stänk
och solens sena sken

så mumsar vi
små rosa djur
och vinets smak känns len

då önskar vi
att stanna kvar
tills solen hon går opp

men reser vi
så gör vi det
med flaggan högt i topp

_{*ÖFF=överförfriskad}