Första veckan skötte hon om två hundar, en katt, mullvaden, en fladdermus och ett hus stort som bara den. Dessutom var hon med på en blodig filminspelning som leddes av Bilsurfaren.
Andra veckan förflyttade hon sej norrut. Sov massor och packade resväska och ryggsäck.
Tredje veckan rusade hon ut på kalfjället. Eller inte rusade direkt. Hon gick tio meter sen var det dags för paus och energiintag. Sen gick hon tio meter till och insåg att det var lika bra att inta mera energi. SEN rusade hon ut på kalfjället. Där stannade hon en vecka och vandrade meddelst den tjugo kilo tunga ryggsäcken upp på en norsk bergstopp just den dan det var mulet. Jaja, det är bara för att jag ska få åka tillbaka nästa år, sa Ally.
Fjärde veckan spenderades långt bort i stan. Under Storebrors flygel i hans nitton kvadratmeter stora lägenhet. Det är där Ally ska bo till hälften i höst. Jupp. Så är det.
Ally har nämligen flyttat från sin lägenhet. Dels då till Storebror och dels till, eller mestadels för det är där alla prylar finns, till ett rum på fabriken Skrik&Panik AB. Du läste rätt. Detta är sant. Totalsant. Ally hoppas på att finna ett eget liv och leverne till slut men inte än på ett tag. Ally ska starta eget. Ally har faktiskt redan fått ett första jobb. Ett alldeles eget jobb. Så är det.
Ljusblå och Pannkaka hade varit och städat och planerat lite förändringar på fabriken under semestern. Inte illa. Strax innan semestern var det totalbrutalkollossalmaximalkaos på fabriken. I alla fall runt Ally. Hon jobbade och jobbade och jobbade men det tycktes inte bli nåt gjort. En helg jobbade hon så många timmar att hon inte hann städa ur lägenheten. Det ringde de och sa till Ally varvid hon fick ett sånt där töntigt löjligt brejkdawn. Klockan två en måndag eftermiddag började Ally inte kunna sluta gråta och fortsatte pinsamt att inte kunna sluta gråta i några timmar. En stund försökte hon jobba men var tvungen att tillkalla Pannkaka som gav henne rött kort och sa:
-Ally, man fungerar till en viss gräns sen säger kroppen ifrån. Ta nu din bil och res iväg till nån fin sjö och bara va ett tag så ordnar vi det här här så kommer du tillbaka i ett lite bättre tillstånd.
Ally är tacksam för allt stöd och så från omgivningen som troligen fattade hur det var fatt med Allys psykiska hälsa, men det känns fortfarande pinsamt och som om att hon gjort bort sej. Nåväl. Det ska inte tänkas på för mycket. Ally ska ge bort sina uppgifter till Pannkaka och sen får hon göra det hon vill, om hon kan, för det mår hon säkerligen mycket bättre av. Så är det.
För övrigt har Ljusblå bestämt att Alla Alltid Måste Städa efter sej när de varit vid en maskin. Bra sagt Ljusblå. Hur många gånger har vi inte sagt det tänker Ally. Och alla gånger har hon trott på det. Det får jättegärna bli en förändring. Och jättegärna får det bli en förändring i Ally så hon jobbar smartare. Och jättegärna vill Ally aldrig mera göra bort sej på en arbetsplats. JÄttegärna vill Ally kanske aldrig mera jobba åt andra. Bara åt sej själv. Till andra. Men bra. Och smart. Så är det.
Pojken kom tillbaka också. Han som var en av de mest högljudda under Kriget men ändå den som rensade mest med luft. Han har varit bora några månader för att han och Någon inte kunde komma överrens. Inte alls överrens. Kriget slutade med att fem vuxna män och en lite kvinna satt i ett rum och berättade för varandra om vad som kändes och hur de ville att det ska vara, förutom Någon som knep ihop munnen och bara tjurade. I rummet bestämdes att Pojken skulle vara hemma länge länge till efter semestern och sen får det ses hur det blir. Kort därefter slutade också Någon som bekant så själva beslutet blev liksom avitt. Ally blev i alla fall rakt igenom glad att se honom och hans stora mössa morgonen den första arbetsdagen efter härliga semestern.
Ja så är det. Nuläget. Ally gick hem på frukost och åt frukost. Ally gick hem och lagade lunch vid lunch. Nu sitter hon hemma och surfar. Ally har inte långt till jobbet. Ally och mullvaden sitter snart och knaprar på varsin knäckemacka på sitt rum. Håhåjaja. Jorden snurrar och vi med den. Så är det.
-Hörrudu Helan...jag förstår inte det där med Falaffelförsäljare. Har jag någonsin berättat om nån som säljer falaffel. Visserligen gillar jag falaffel och har tryckt i mej billig sådan både hos falaffelkungen och jerusalems kebab i långt bort i stan men...kanske borde jag läsa igenom min historia...??
Ally:
-Jag kan verkligen hålla med Helan, hur fan ska det gå?
0