-Hjäärnblöödning, han har fått hjäärnblöödning!
08.58 torsdag, strax innan frukost
Ally och Pannkaksmannen har gått till Tjall-Oke för att se reaktionen. Med hörselkåporna strax ovanför huvudet reagerar han som väntat. Pannkaksmannen fnissar. Det gör Ally med men de är bara två uppgivna fniss på gränsen till sammanbrott. Eller det är väl strax efter ett återhållet sammanbrott. Dagen innan har en av det anställda, Någon, gått och sagt upp sej och två timmar senare ringer Elev som skulle komma företaget till räddning och säger att ett annat aningen bättre erbjudande har dykt upp. Ytterligare två timmar senare pajar liten CNC-maskin. Totalt.
Företagets chef, Ljusblå, (med en otroligt snygg frisyr) är långt bort i Stan, troligen gungandes i nån galen gunga på Gröna Lund eller djupt ner i ett ölglas i hotellets foaje. Om han hade varit här just vid det här tillfället hade han nog sjunkit till golvet som en fläck svart olja med en önskan om att bli bortsopad med dagen sågspån. Träbenet som Pannkaksmannen och Ally visar upp (ett framben till stolen stol) har långhål som sitter långt från sin tänkta position. Tre(3) centimeter. Centimeter! Inte millimeter som är de tal man anväder sej av i branchen. Och definitivt inte de tiondelar som brukar orsaka ångest om de inte sitter på rätt ställe. Centimeter! Tre. Hela.
15.00 torsdag
Liten CNC har blivit lagad efter totoalhaveriet, ett glapp i en nödstoppknapp, men visar alltså åter tydliga tecken på hjärnskada. Ett frenetiskt letande efter felet pågår hela dagen. Det rings till tillverkare och elektriker, kåpor och skydd plockas bort och en mängd teorier läggs fram. Men ingen lösning finns att finna. Ally sneglar mot uppståndelsen medan hon putsar i en annan ände av fabriken. Ally borde egentligen köra Stor CNC-maskin, Belsebub, men det har inte kommit hem tillräckligt tjockt virke till de soffor hon borde köra. Ally vill gå hem. Ally vill ligga hemma i soffan och vifta på tårna. Men Ally putsar. Den här dagen är den första i Allys yrkesverksamma liv som hon tänkt: Lägg ner skiten! Men innerst inne vet hon ju att denna farik kommer att överleva. Helt och hållet pga att Ljusblå är så just Ljusblå som han är och oändligt otimistiskt drivande.
Företagets chef, Ljusblå, (med en otroligt snygg frisyr) är långt bort i Stan, troligen gungandes i nån galen gunga på Gröna Lund eller djupt ner i ett ölglas i hotellets foaje. Om han hade varit här just vid det här tillfället hade han nog sjunkit till golvet som en fläck svart olja med en önskan om att bli bortsopad med dagen sågspån. Träbenet som Pannkaksmannen och Ally visar upp (ett framben till stolen stol) har långhål som sitter långt från sin tänkta position. Tre(3) centimeter. Centimeter! Inte millimeter som är de tal man anväder sej av i branchen. Och definitivt inte de tiondelar som brukar orsaka ångest om de inte sitter på rätt ställe. Centimeter! Tre. Hela.
15.00 torsdag
Liten CNC har blivit lagad efter totoalhaveriet, ett glapp i en nödstoppknapp, men visar alltså åter tydliga tecken på hjärnskada. Ett frenetiskt letande efter felet pågår hela dagen. Det rings till tillverkare och elektriker, kåpor och skydd plockas bort och en mängd teorier läggs fram. Men ingen lösning finns att finna. Ally sneglar mot uppståndelsen medan hon putsar i en annan ände av fabriken. Ally borde egentligen köra Stor CNC-maskin, Belsebub, men det har inte kommit hem tillräckligt tjockt virke till de soffor hon borde köra. Ally vill gå hem. Ally vill ligga hemma i soffan och vifta på tårna. Men Ally putsar. Den här dagen är den första i Allys yrkesverksamma liv som hon tänkt: Lägg ner skiten! Men innerst inne vet hon ju att denna farik kommer att överleva. Helt och hållet pga att Ljusblå är så just Ljusblå som han är och oändligt otimistiskt drivande.
0